DDR hade Stasi, Hitler sitt Gestapo, Kuba har sina kvarterskommittéer och Sverige har – RFSL. Via sina hbt-certifieringar har homo-, bi- och transpersonernas organisation byggt upp ett angiverisystem som liknar dem vi känner från totalitära länder. På varje certifierad arbetsplats utses informatörer som har till uppgift att övervaka samtal i fikarum och rapportera ”avvikelser” till RFSL.
När Dispatch International började granska RFSL (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter) och föreningen Stockholm Pride som anordnar den årliga gayfestivalen i Stockholm, kände vi ganska snart att vi var något stort på spåren. Men vidden av deras totalitära maktambitioner har först på senare tid gått upp för oss – och det är en skrämmande och sluten värld som vi genom oortodoxa metoder lyckats öppna på glänt.
Det råder ingen tvekan om att RFSL är en politisk organisation, om än inte partipolitisk. De kallar sin ordförande Ulrika Westerlund och viceordföranden Christian Antoni Möllerop för ”förbundets politiska ledning”, och listar inför varje val vilka kandidater till riksdag och fullmäktigeförsamlingar som är ”öppna hbtq-kandidater”.
De flesta tänker nog att det är bra att homosexuella numera kan vara öppna med sin läggning, och att det givetvis står dem fritt att verka för politiska frågor som ligger dem varmt om hjärtat. Men vad skulle svenska folket säga om de visste att hbtq-frågorna i själva verket är en täckmantel för en totalitär politisk ideologi som vill ta makten över deras hjärnor? Att RFSL arbetar stenhårt för kollektivistiska lösningar och är extremt aktiva i den svenska invandringspolitiken? Och att deras hbt-certifieringar är ett sätt att tvinga alla människor att tänka och tycka likadant?
Det är alltså ingen slump att partier med totalitära drag som Vänsterpartiet, FI och Miljöpartiet har flest hbtq-personer på sina listor. Det är heller ingen slump att kommunalrådet Hanna Thomé i Malmö låtit bidragen regna över RFSL sedan hon fick makt över skattebetalarnas pengar. Strax före valet avslöjade Dispatch att RFSL Malmö 2009 fick knappt 340 000 kronor i bidrag, och att den summan ökats på för varje år som Thomé haft ansvaret och 2014 landar på minst 1,9 miljoner kronor. Det kan vara tal om jäv, men med största sannolikhet kommer ingen att inleda förundersökning om detta.
Själv är RFSL inte ett dugg intresserat av att diskutera sina politiska ambitioner. Tvärtom, de har hittat ett sätt att få som de vill utan att stå till svars. Frågor om hur stora bidrag de får och av vilka myndigheter avfärdas konsekvent, och eftersom de är en ideell förening går deras verksamhet inte att granska. Och myndigheterna som ger dem pengar för exempelvis smittprevention genom upplysning och gratis kondomer, blir bara arga när man informerar dem om att pengarna går till raka motsatsen. Se Dispatchs artiklar om Region Skåne och RFSLs sexkarta.
Så för att kontrollera vad olika RFSL-företrädare säger om politik när de tror att de talar med andra hbtq-aktivister, har Dispatch medarbetare ringt upp några av dem och låtsats vara homosexuell kommunist. Då får vi veta sanningen.
– Den stora skillnaden mellan borgerligheten och socialdemokraterna är att borgarna tycker att politik är ett hinder för människors frihet, medan vi tycker att politik är ett verktyg för människors frihet och för att rätta till det som är fel, säger Anders Selin, förbundsordförande för RFSL 2000-2001 och senare ordförande för hbt-socialdemokrater.
DI: Och för att rätta till måste man ha en kollektivistisk grundsyn?
– Exakt! På sossesidan har vi en kollektivistisk grundsyn, det som är bra för kollektivet är också bra för individen. Borgerligheten vänder på begreppen och säger att det som är bra för individen är bra för alla.
Sören Juvas, som var ordförande för RFSL 2001-2010, är ännu tydligare:
– Jag tycker inte det är fel att borgarna driver hbt-frågor, men de gör det utifrån individperspektiv och tror att allt löser sig med det. De tittar inte på strukturerna.
DI: Men om borgarna vill föra vår hbt-politik, låta dem hjälpa till. Det är vår lilla hemlighet att det i längden gynnar vänstern!
– Precis, jag håller med dig! Och nu ser vi ju att Moderaterna gått med på att inkludera transpersoner i lagen om hets mot folkgrupp. 2002 när vi stred för att få in sexuell läggning i lagen var de emot. Det beror ju på att de i grunden inte tror på kollektivismen, de vill behandla varje människa som en individ.
DI: Sanslöst! Så dumt!
– Ja, det är det. I och för sig en charmig tanke, men väldigt naiv. 2002 när riksdagen röstade om lagen var Moderaterna inte mogna att se strukturerna, men nu går Beatrice Ask med på att inkludera transpersoner.
DI: De anar väl att vi har rätt, och att om de inte hänger på …
– Visst är det så. De tappar röster annars, och det ska vi använda mot dem!
2008 kom RFSL på det ultimata sättet att sprida sina totalitära idéer och samtidigt tjäna grova pengar – hbt-certifiering. Certifieringarna har blivit en stor inkomstkälla för organisationen som dessutom får tiotals miljoner kronor i bidrag från stat, regioner och kommuner, men det verkligt intressanta är den hjärntvätt kurserna utsätter folk för. Man skulle kunna uttrycka det som att RFSL har hittat knappen i hjärnan som får folk att sluta tänka logiskt.
Exakt vad som lärs ut på dessa kurser är inte helt lätt att få veta. Ringer man arbetsplatser som genomgått certifieringen är de anställda högst ovilliga att svara, men något får vi ändå fram:
- Alla på arbetsplatsen måste genomgå utbildningen, från högste chefen ner till städerskan.Det är extremt svårt att peka på exakt vad som förändrats i verksamheten efter certifieringen.
- Det går inte att sjukskriva sig och därmed undgå kursen, eftersom den ges vid flera olika tillfällen och är obligatorisk.
- Utbildningen är politisk och rör inte bara hbt-personer utan även andra så kallade offergrupper.
Vi har ringt flera hbt-certifierade verksamheter, och dessa svar från en kvinnlig anställd på en vårdcentral i Malmö, är typiskt.
DI: Vad fick ni lära er?
– Till exempel att man ska bemöta alla människor med respekt, även om det kommer in en man i kjol här.
DI: Gjorde ni inte det innan? Skrattade ni och pekade finger åt mannen i kjol?
– Nej, givetvis inte!
DI: Så vad är skillnaden?
– Hmm. Vi fick också lära oss att ett barn kan ha två mammor eller två pappor!
DI: Visste ni inte det innan?
– Jo, givetvis …
En person på en hbt-certifierad ungdomsverksamhet i Göteborg svarar så här på frågan om vad han lärt sig:
– Att vi inte får säga till barnen att de ska ta hem papper till ”mamma och pappa”. Vi ska säga ”dina vårdnadshavare”.
Det dessa anställda talar om är i bästa fall självklarheter och i sämsta fall ett språkbruk som styr deras tankar och leder dem snett. Men det är uppenbart att hbt-certifieringen egentligen inte handlar om bemötandet av människor– utan om indoktrinering och kontroll över människors fria tankar.
Alla ska omfattas av ”samma värdegrund”, tänka på samma sätt och de får absolut inte ifrågasätta nya rutiner – hur stolliga de än må vara. Då blir de rapporterade till RFSL, som måste rycka ut med nya kurser och ta medarbetarna i uppsträckning.
Vad dessa tankesätt leder till i förlängningen vet vi från länder som DDR, Kuba och Sovjetunionen. Förutom att likrikta människor och skrämma oliktänkande till tystnad, kan man lätt föreställa sig att det kan leda till medicinska misstag. För vad händer om en man i kjol kommer in på vårdcentralen och säger att han misstänker att han har livmoderhalscancer? Om man inte får ifrågasätta en persons upplevda könsidentitet och därmed hans/hennes psykiska hälsa, utan måste acceptera allt vad folk säger om sig själva som normalt och friskt, hamnar man i orimliga och hälsofarliga situationer. Mannen som tror att han har livmoderhalscancer ska inte erbjudas röntgen av sin obefintliga livmoder, utan kvalificerad psykiatrisk hjälp.
Häromdagen fick Dispatch den sista biten i pusslet kring vad hbt-certifieringarna egentligen går ut på. En person som själv arbetar på en hbt-certifierad verksamhet tog kontakt med oss och hans berättelse är skrämmande:
”Vad som tyvärr missas när dessa certifieringar kommer på tal, är en väldigt intrikat detalj. En hbt-certifiering innebär en process, det vill säga ett ständigt pågående arbete med att kontrollera medarbetarnas språkbruk (tanke/ideologi). Och då handlar det inte enbart om hur personal förhåller sig gentemot klienter/kunder i sin yrkesutövning utan också (kanske främst) i personalrummet med varandra. För att kontrollera att arbetsgruppen efterlever certifieringskraven utses kontaktpersoner/informatörer.
Det vill säga – några på varje arbetsplats utses för att lyssna och ibland rätta om det sägs något som anses felaktigt. De har också egna forum där de sitter ned tillsammans för att samråda om vad som kan tänkas brista, dessutom sker återrapportering med jämna mellanrum på lokala administrativa konferenser men även i egna möten med RFSL där återrapportering sker.”
Detta är ett klassiskt angiverisystem, ett sådant som varje totalitär regim använt sig av för att hålla koll på befolkningens handlingar och tankar. Fidel Castro sa det rent ut: ”Vi ska införa ett system med revolutionär kollektiv övervakning.” När Stasiarkiven i gamla DDR öppnades efter Berlinmurens fall stod det klart att mängder med människor fungerat som spioner, som till och med lämnat rapporter om sina egna familjemedlemmar. Hitlerjugend uppmanade de unga medlemmarna att spionera på sina egna föräldrar, och ange dem om de inte fullt ut sympatiserade med nazismen.
Den hbt-certifierade fortsätter sin berättelse:
”Syftet är ju ganska så givet – informatörerna ska förhindra att ‘fel slags samtal’ äger rum och på så vis kontrollera arbetskamraternas språkbruk och därmed hur de tänker. Detta påverkar personalen och det fria ordet i gemensamma lokaler. Ett slags inskolning/indoktrinering av arbetskamrater. På så vis organiserar RFSL ett överordnat ideologiskt styrt maktsystem som även innefattar chefsfunktioner. Ett angiverisystem under sken av certifiering, men som egentligen skapar ett kontrollsystem där de certifieringssökande själva får stå för kostnaden.”
Något Dispatch redan hade upptäckt, och som bekräftas av vår källa, är att hbt bara är ett av många stödben i en verksamhet som kallas intersektionalitet – en teori som går ut på att ”synliggöra hur olika maktordningar är sammanflätade på olika nivåer, såsom det politiska, det representationella, eller det strukturella”.
Källan fortsätter:
”Intersektionalitet innebär att postmodern feministisk teori, queerteori, hbt, genus, postkolonial teori, black feminism och rasifiering och så vidare är en del av ett gemensamt marxistiskt språkbruk och tankesystem. Därför bevakar kontrollsystemet inte bara hbtq-frågor, utan även allt som rör invandring. Det är också viktigt att upprätthålla nedvärderingen av vita heteronormativa män.
Ju fler arbetsplatser som aningslöst, för dyra pengar, ansluter sig till RFSL i tron att de gör något gott betalar i själva verket för sin egen intellektuella undergång. De blir lydiga medborgare för en högre marxistisk ideologi. Den moderna revolutionen förs inte med vapen, den sker i våra huvuden.”
Fotnot: Allt fler verksamheter hbt-certifieras nu. Här är RFSLs egen lista över certifierade ställen.
I morgon: ”Här hos oss har vi två tjejer som är informatörer åt RFSL!”