Klockan halv sju i kväll kom beskedet från Hovrätten över Skåne och Blekinge – Dan Park släpps ur häktet efter tre månader bakom lås och bom. Beslutet tyder på att han antingen frias helt eller får ett betydligt kortare straff än de tio månader han sammanlagt dömts till av Malmö tingsrätt.
– Härligt, jag trodde jag skulle sitta en månad till, säger Dan Park till Dispatch.
I dag avslutades den tre dagar långa rättegången mot gatukonstnären Dan Park och galleristen Henrik Rönnquist. Som vanligt började dagen med att åklagaren Linda Rasmussen krävde att få läsa upp en artikel ur Dispatch International. Nu hade hon upptäckt vår intervju med Park från 10 september, med rubriken: Dan Park: Jag ångrar inget.
– I går kom det till min kännedom att Parks beslagtagna bilder ligger ute till försäljning via danska Trykkefrihedsselskabets hemsida [vilket är fel, det är förlaget Free Speech Library som säljer de förbjudna bilderna, reds anm]. Där finns en länk till en artikel i Dispatch International där det framgår att Dan Park inte ångrar något, och det vill jag anföra som skäl för att han ska stanna kvar i häktet. Det finns alltså en uppenbar återfallsrisk.
Här tappade Dan Park fattningen för en sekund. I raseri sa han:
– Ja, men visst! Jag kommer säkert att gå ut och börja mörda folk också!
I tjugo minuter fick hovrätten därefter ägna sig åt att leta efter artikeln på nätet, printa ut den och låta rättens ledamöter läsa den. Linda Rasmussen läste upp valda delar ur artikeln som hon ogillade, och därefter funderade rätten en stund.
Rättens ordförande Lars Göran Abelson kom fram till att åklagaren inte hade rätt att ställa frågor till Dan Park om artikeln – om han inte själv ville.
– Detta handlar om den grundlagsstadgade meddelarfriheten, sa Abelson.
Men Dan Park ville gärna svara på Rasmussens fråga om han sagt det som står i artikeln.
– Ja, kanske inte helt ordagrant, men det är en bra artikel, sa Dan Park.
Parks advokat Teodor Bodin Löfgren valde att fråga om ett annat uttalande från artikeln, nämligen där Dan Park säger att han aldrig kommer att låta systemet vinna över honom.
– Med det menar jag att jag aldrig kommer att sluta göra konst, även om systemet försöker få mig att sluta. Jag ångrar inte att jag började med gatukonst 1988.
Vad menar du med ”systemet”, frågade advokaten?
– Jag menar den svenska staten, som har försatt mig i den här situationen. Polisen borde ju ha pratat med mig före vernissagen. Nu har jag blivit som en flykting i mitt eget land.
Åklagaren Linda Rasmussen ägnade sedan ett par timmar åt sin slutplädering – som vanligt var den full av hennes egna omdömen om de tavlor hon uppenbarligen avskyr så innerligt. Omdömena varierade mellan ”nedsättande”, ”kränkande”, ”vidriga”, ”omöjliga att begripa”, ”icke-demokratiska värderingar”, ”omotiverat kränkande”, ”inte trovärdiga”, ”trams”, ”rasistiska”, ännu mera ”kränkande” och ”verkligen nedsättande”.
– Dessa brott är inte ringa, sa Rasmussen. Momodou Jallow har blivit förminskad, förnedrad och Dan Park har utövat sin makt över honom. För detta handlar om makt.
Åklagaren avslutade sin slutplädering med att kräva ett strängare straff för Dan Park än de tio månaders fängelse han sammanlagt dömts till.
– Påföljden för Dan Park ska bli fängelse i ett år! Han har begått rena, flagranta återfall och ska därför kvarstanna i häktet.
Därefter visade Linda Rasmussen sin flagranta okunskap om totalitära staters förtryck av sina konstnärer, genom att påstå att ”entartete kunst” är Dan Parks eget uttryck. Alla som vet något om Nazityskland känner till att nazisterna utpekade viss konst som entartete (degenererad och dålig), och direkt efter sitt maktövertagande 1933 införde yrkesförbud för konstnärer som verkade inom konstriktningar som brukar beskrivas som modernistiska eller avantgardistiska.
Båda försvarsadvokaterna höll lysande slutpläderingar och menade att såväl Dan Park som Henrik Rönnquist ska frikännas. Parks advokat Teodor Bodin Löfgren pekade på de många fel och logiska kullerbyttor som Malmö tingsrätt begått i sina domar, genom att till exempel sätta lagen om hets mot folkgrupp över den grundlagsstadgade yttrandefriheten. Dessutom hänvisade tingsrätten till en dom i Europadomstolen som rör religionsfriheten och inte så kallat rasistiska yttranden.
– Givetvis är det inte nödvändigt att Dan Park får sprida sin konst, demokratin överlever säkert utan hans bilder – men det tingsrätten borde ha funderat över är om det var nödvändigt att sätta Dan Park i fängelse, vilket jag alltså menar att det inte är.
Rönnquists advokat Susanne Bergmyr påpekade att ett galleri just är en frizon för konst.
– Åklagaren menar att så inte är fallet, men det är helt fel. Henrik Rönnquist har inget juridiskt ansvar för dessa tavlor, och vi är ute på mycket djupt vatten om domstolen fäller en galleriägare för något som faller inom yttrande- och tryckfriheten, sa Bergmyr.
När rättegången avslutats satte sig hovrätten i överläggning om huruvida häktningen av Dan Park skulle fortgå. Klockan halv sju kom beskedet – Dan Park släpps fri efter tre månader i häktet i Ystad. Det betyder sannolikt att han antingen frikänns helt eller döms till ett betydligt kortare straff än de tio månader han dömts till av tingsrätten.
När galleristen Henrik Rönnquist nåddes av beskedet att Park släpps, grät och skrattade han om vartannat.
– Vilka fantastiska nyheter!
När Dispatch når Dan Park sitter han på tåget till Malmö. Han ska sova på en kompis soffa i natt, och därefter leta en egen bostad.
– Det var en glad överraskning att jag släpptes ur häktet. Jag trodde jag skulle behöva sitta i häktet en månad till, och att de skulle försöka hålla mig inlåst så länge som möjligt. Känns skönt med lite upprättelse!