Att det är skillnad på folk och folk i Sverige har väl inte undgått någon, men nu börjar det bli riktigt otäckt. Samtidigt som regeringen satsar miljoner på ”kampen mot näthat”, slår JO fast att en universitetsprofessor är i sin fulla rätt att skriva att han vill spotta på en kvinnlig journalist – det vill säga mig.
Den spottande professorn gjorde sig ett namn på Twitter i juli 2013 i samband med att han blev rasande på ett par tweets jag skrivit om islam kontra kristendom. Han kallade mig ”vidrig”, ”en plåga” samt ”en avskyvärd och liten människa”.
För att visa professorn att jag aldrig sänker mig till en sådan låg debattnivå skrev jag ”Kram på dig också!”. Då brann det fullständigt i professorsskallen. Så rasande blev han att han författade följande tweet till mig:
”Jag vill inte kramas med dig @ingridcarlqvist. Jag vill spotta dig i ansiktet om jag får chansen.”
Man kan ju tycka att en statligt anställd professor vid ärevördiga Lunds universitet borde kunna uttrycka sig lämpligare och med mera finess – även om han befinner sig på semester och kanske tagit sig ett glas eller två. Själv tyckte jag att jag vunnit debatten med hästlängder och hade inga planer på att göra någon affär av det, men såväl alternativa medier som Sydsvenskan hakade på historien och till sist blev Erik Svensson uppkallad till dekanen som menade att hans twittrande skadade universitetets anseende. Svensson klämde ur sig ett slags ursäkt på Twitter, men förklarade också att han ”blev provocerad av Ingrid Carlqvists grova generalisering av muslimer”.
Någon JO-anmälde dekanens uppsträckning av professor Svensson, och nu riktar Justitieombudsmannen skarp kritik mot universitetet, som de menar hotar professorns yttrandefrihet.
Jag, som är en varm anhängare av yttrandefrihet, blir dock beklämd. För detta är inte en fråga om den livsviktiga kritiken av totalitära ideologier, vansinniga religioner eller av maktens korrumperade kvinnor och män. Detta är dålig stil, rätt och slätt. Givetvis vill inget universitet eller andra statliga institutioner företrädas av människor med så dålig fostran att deras reaktion på människor som framför åsikter de själva ogillar, är att de vill spotta på dem. På latin (vilket ju borde hållas högt på Lunds universitet) kallas det decorum: “Dekorum, latin decorum, är inom klassisk litterär estetik en term som avser vad som är passande, och i överförd bemärkelse vad som är socialt passande i en situation. Att bryta mot genrens givna dekorum, kallas stilbrott.”
Det mest beklämmande är att JO med detta beslut sällat sig till alla de makter i landet som gör skillnad på folk och folk. Två år efter att regeringen beslöt satsa fyra miljoner kronor på ”näthatet mot kvinnor”, så säger regeringens ombudsman att det faller inom professorers yttrandefrihet att hota meningsmotståndare med spottattacker. Det är samma logik som tillåter rabiata imamer att predika död åt judarna som är ”apors och grisars avkomma”, samtidigt som man förbjuder demokratiälskande människor att uttrycka oro för den totalitära ideologin islams utbredning i Sverige genom att åtala och döma dem för Hets mot folkgrupp.
Sverige är sannerligen inte vad det varit.