Det är som en boxningsmatch. I ena ringhörnan sitter en reflekterande person som med underfundiga bilder och texter provocerar det politiskt korrekta Sverige – gatukonstnären Dan Park. I den andra sitter ett gäng förvuxna barn som ser rasism vart de vänder sig och inte förmår läsa mellan raderna – åklagaren och offren.
Det är tredje gången huvudkombattanterna Park och Jallow möts i år. I samband med vernissagen hos Galleri Rönnquist & Rönnquist 5 juli i år polisanmäldes de båda för hets mot folkgrupp. Dan Park för de bilder som helt fredligt hängde inne i ett galleri utan besökstvång. Momodou Jallow för att han stod utanför tillsammans med en rasande mobb och skrek ”nazisvin” till gamla tanter som ville se konst.
Och enligt de poliser som vittnade var deras ”stora kommendering” den dagen att hålla koll på motdemonstranterna. Ändå är det Dan Park som sitter på de åtalades bänk och Jallow som är offret. Rättsväsendet ser uppenbarligen allvarligast på Dan Parks ”hets”, för han har suttit häktad i en månad och förs till rättegången i handbojor. Momodou Jallow är det däremot synd om, och poliser på plats lyder till och med hans order om att folk i pausen inte får diskutera ordet negers historiska användande.
– Tyst! Han blir kränkt, säger en polis till de två som diskuterade ordet neger. Ni ska hålla tyst!
Då reagerar en av de gamla damer som Jallow kallade ”nazisvin” utanför galleriet, och säger att hon minsann aldrig har blivit så kränkt som den gången. Polisen beordrar också henne att hålla tyst. Det är skillnad på kränkta och kränkta i Sverige, och den största skillnaden verkar sitta i hudfärgen.
Inne i rättssalen förklarar Momodou Jallow för tredje gången i år hur kränkt han blir varje gång Parks bilder visas och därför ska ha 20 000 kronor i kränkningsersättning. Dan Park försöker en tredje gång förklara för Malmö tingsrätt att hans konst slår mot det politiskt korrekta, att bilderna är satiriska kommentarer av aktuella händelser som han inte styr över. Att det är svart humor, att konst ska väcka känslor.
Åklagaren är ny. Dan Park har redan mött två, varav en försökte få honom sinnesundersökt. Han heter Magnus Pettersson och kunde inte förstå att en människa vid sina sinnens fulla bruk kan driva med svarta och zigenare, så den som gör det måste vara sinnessjuk.
Dagens åklagare heter Linda Rasmussen och hon förstår heller ingenting. Faktum är att det är den vanligaste av hennes frågor, den hon upprepar gång på gång: ”Men jag förstår inte! Hur kan du göra bilder som kränker folk?”
När tre poliser som var på plats under tillslaget mot vernissagen ska vittna, frågar hon vad de ”kände när de såg bilderna”?
– Det var kränkande på ett förlegat sätt. Förkastligt, säger polis nr 1.
– Visst har vi yttrandefrihet, men det här var långt över gränsen. Kränkande bilder mot individer och grupper, säger polis nr 2.
– Jag tar kraftigt avstånd från tavlorna. Det var osmakligt, sånt som inte ens finns på kartan, säger polis nr 3.
Antingen är de som pavlovska hundar – de vet exakt vad det är meningen att de ska säga – eller så förstår de heller ingenting. Ingen av dem vet vad satir är, de begriper inte ironi, de tror att bara vita kan vara rasistiska mot svarta och att man kommer till helvetet om man kallar romer för zigenare.
Linda Rasmussen har samlat fyra kränkta personer som målsägare. Det är Momodou Jallow, Yusupha Sallah (som misshandlades på Hylliebron) och mor och son Kaldaras. Hon behandlar dem som små barn. Det har aldrig fallit henne in att tre av dem är stridbara talesmän för sina respektive grupper, och att Dan Park faktiskt slår uppåt när han driver med dem. Linda Rasmussen drar fingrarna genom sitt kortklippta hår och ser bedrövad ut:
– Hur kändes det för dig när du såg bilden? Är det hemskt att bli kallad zigenare? Hur känns det, hur känns det, hur känns det?
Bilden som mor och son Kaldaras är kränkta över är ett collage. Dan Park har tagit en bild från en demonstration mot polisens spaningsregister över romer där Monica Kaldaras deltog, klippt in sonen Erlands huvud och lagt in sin egen skylt ”Zigenarbrott är något gott”.
Och nu går det inte riktigt som Linda Rasmussen tänkt sig. Monica Kaldaras säger:
– Jag är rädd att mina barnbarn ska bli sporrade av skylten och börja begå brott, för att de tror att zigenarbrott är gott.
Erland Kaldaras ger samma märkliga svar:
– Som ordförande för Romska ungdomsförbundet är jag rädd att ungdomarna kan tro att jag menar att zigenarbrott är något gott, och så går de ut och begår brott. Det finns svaga romska ungdomar med lågt IQ, som tycker det är enkelt att gå den breda vägen.
Hoppsan. Fem-noll till Dan Park. Uppenbarligen finns det många som faktiskt anser att zigenarbrott är något gott.
Men åklagaren är övertygad om att Dan Park är en elak liten rasist som njuter av att kränka och såra folk. Med lätt föraktfull ton frågar hon om Dan Park verkligen blev förvånad när han greps under vernissagen.
– Vansinnigt förvånad! Jag trodde det var ett practical joke. Det är ju sånt som händer i diktaturstater, i Ryssland eller Nordkorea. Det här är ju trots allt Sverige …
Han berättar varför han gick ut bland motdemonstranterna med skylten ”Entartete Kunst”.
– Det var nazisternas uttryck för ”urspårad konst”. De ville förbjuda konst de inte gillade, precis som vi hörde Monica och Erland Kaldaras här säga att de vill att mina tavlor ska brännas.
– Demonstranterna skrek och spottade på mig. De ville bara visa sitt hat mot konst de ogillar. Att någon dessutom krossade ett skyltfönster till galleriet fick mig att tänka på Kristallnatten.
Dan Park och den likaledes åtalade galleristen Henrik Rönnquist förklarade att de aldrig kunnat drömma om att polisen skulle storma galleriet, beslagta konst och gripa konstnären. De trodde att polisuppbådet var där för att skydda dem mot våldsamma motdemonstranter.
Men du har ju dömts för vissa av bilderna tidigare, så du borde ha förstått att det var brottsligt, menade åklagaren.
– Nej! I och med att bilderna kom i glas och ram och ställdes ut på ett galleri blev det något helt annat. Ingen som inte ville se dem behövde komma dit, ingen blev utsatt för bilderna som varit fallet tidigare när jag satt upp dem på elskåp runt stan, sa Dan Park och bad att få bli utsläppt ur häktet.
Det fick han inte, han är uppenbart en mycket farlig person.
Rättegången fortsätter i morgon bitti klockan 8.30, då med slutpläderingar från åklagaren och de båda försvarsadvokaterna.