Partier, fackförbund, Svenska kyrkan, storföretag – alla flockas de kring Stockholm Pride. Borta är kritiken om festivalen som vulgär och förargelseväckande. Men bakom Prides slagord om kärlek och allas lika värde döljer sig också något helt annat:
Pride Ung med pedofilvarning, Pride Kinky med mänskliga, hoppande hundar och risk för massiv spridning av könssjukdomar.
En gång fördömde kyrkans män allt otuktigt och syndigt leverne – numera går svenska präster i Pridetåget, de viger samkönade par på 7 Eleven (!) och byter själva kön. De kristna värderingarna är svåra att hitta nu när Svenska kyrkan blivit en samlingsplats för alla – inklusive Allah.
– Den som försöker vara allt för alla, blir till slut inget för någon, säger prästen Dag Sandahl som är kritisk till Svenska kyrkans utveckling.
När årets upplaga av Stockholm Pride slår upp sina portar i morgon 28 juli, trängs präster från Svenska kyrkan med transvestiter, bögar, flator och personer som kallar sig queera (besynnerliga). Kyrkan har ett helt program för Pride-veckan som kan studeras här.
En av de präster som minglar på Pride är Ann-Christine Roxberg (tidigare Åke Roxberg) från Växjö. Roxberg ska viga samkönade par inne i en 7 Eleven-butik. Hur snabbvigslar i snabbköpet hänger samman med Bibelns ursprungliga ord om att äktenskapet mellan man och kvinna är instiftat av Gud, till samhällets bestånd, är något svårbegripligt.
Så här berättar Åke/Ann-Christine själv om beslutet att viga Pride-deltagare:
”Gifta sig hos 7 Eleven? Så tokigt, tänkte jag först. Men sen tänkte jag att ingenting är ju egentligen tokigare än själva kärleken, den känner inga gränser, normer eller regler – den bara är. …
Oavsett om din partner har samma kön som du eller inte, skulle jag känna mig djupt hedrad om jag fick viga er samman i 7 Elevens wedding chapel den 30 juli.
Men det finns präster som är kritiska till Svenska kyrkans vurm för hbtq-rörelsen och beslutet att hbt-certifiera alla kyrkor i landet. En av dem är Dag Sandahl, nyligen pensionerad präst i Växjö stift.
– Kyrkans problem är att den försöker vara allt för alla och därmed blir inget för någon, säger Dag Sandahl till Dispatch International. Att Svenska kyrkan deltar på Pride handlar nog mest om att kyrkan består av en massa snälla människor som inte kan tro något ont om någon.
Pride Ung är en avdelning för folk mellan 13 och 29 år, vad tycker du om det? Och att ungdomar kommer in överallt i en vuxens sällskap, som inte behöver vara målsman?
– Det är jag för belevad för att uttrycka i ord. Men det är naturligtvis fullständigt vansinnigt.
Kan man påstå att kyrkan därmed stödjer pedofili?
– Låt mig uttrycka det så här: Kyrkans representanter på Pride är alldeles för aningslösa inför hedonismen. Många är så snälla att de faktiskt är dumma. Och de är livrädda för att uppfattas som aparta homofober, säger Dag Sandahl.
Dispatch Internationals grävande reporter ringde upp festivalens pressansvariga Maria Paulsson, och frågade vem som ansvarar för att ungdomarna, som alltså är så unga som 13 år, inte kommer i kontakt med äldre homosexuella som förför dem.
– Självklart utsätter vi inte någon för fara.
På vilket sätt ser ni till att ungdomarna inte får sexuella kontakter med äldre?
– På ungdomsavdelning är det bara ungdomar [upp till 29, reds anm], och vuxna som är volontärer.
Men hur vet man att de vuxna inte är pedofiler?
– För att de jobbar för RFSL och det tar vi för givet att deras volontärer, de som jobbar i deras organisation … att de känner sina volontärer.
Vem är det som är ansvarig för ungdomarnas säkerhet, så att de inte får sexuella kontakter?
– Det är RFSL.
Så RFSL har av festivalledningen fått uppdraget att ansvara för ungdomarnas sexuella säkerhet?
Klick. Där lade Maria Paulsson på luren. Men enligt henne ska RFSL (organisationen som så sent som på 1980-talet hade Pedofila arbetsgruppen inom sig och verkade för borttagen eller sänkt byxmyndighetsålder), borga för att inga pedofiler tar kontakt med barnen inne på Pride Ung.
RFSLs mörka förflutna beskrevs i gårdagens artikel.
En annan präst som kritiserar kyrkan och menar att den är i ”fritt fall”, vilket ”alla vet”, är Rune Imberg, präst och lektor i kyrkohistoria. I en debattartikel i Kyrkans tidning, skriven tillsammans med biskop emeritus Bengt Holmlund, riktar han skarp kritik mot beslutet att hbt-certifiera kyrkorna, inte minst för att det skulle kosta 100 miljoner (!) kronor att certifiera alla kyrkor i Sverige.
”Till att börja med är beslutet ekonomiskt oansvarigt. Enligt RFSL:s egna prisuppgifter brukar en heldags “undervisning” (6-8 timmar) kosta 20 000 kr och att ΗΒΤ-certifiera en arbetsplats med ca 25 anställda uppges kosta ca 100 000.
För att få HBT-certifieringen åtar sig beställaren att under ”utbildnings”-tiden genomföra studier och åtgärdsprogram och sätta av en hel del arbetstid med alla anställda – allt för att man ska lära sig att behandla alla slags människor hänsynsfullt. Certifieringen gäller i tre år, varefter den ska genomföras igen. För Svenska kyrkan, med gissningsvis ca 25 000 anställda, kommer kalaset att kosta runt 100 miljoner kronor. RFSL:s kassörer kommer att skratta hela vägen till banken!”
Till Världen idag säger Rune Imberg att RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberättigande) har hittat en fantastisk affärsidé:
”Räknar man på det är det en gigantisk affärsidé. Men kyrkomötet har inte tänkt igenom vad det kommer att kosta, man har bara en slags välvilja att göra det hela.”
Men kostnaden är inte det värsta, menar de båda prästerna – utan konsekvenserna.
”Om man granskar RFSL:s hemsidor på internet hittar man inget som antyder en traditionell kristen äktenskapsförståelse eller handlar om sexuell trohet inom äktenskapet. I stället menar RFSL Ungdom:
Så länge det finns en ”bra-känsla” i kroppen kan det ’inte vara dåligt eller fel, oavsett hur många du har sex med, vilka kön de har, hur ni ligger med varandra och om ni är kära i varandra eller inte.’”
I morgon: De mänskliga hoppande hundarna.