Sveriges nye utbildningsminister Gustav Fridolin har lovat att fixa den svenska skolan på hundra dagar. Frågan är om det låter sig göras ens på hundra år. Regeringen har nämligen inte en susning om vad skolans problem är och om de visste skulle de aldrig erkänna det – problemet är invandrarelever som helt enkelt inte kan prestera i nivå med de svenska barnen och ungdomarna.
Tabellen här under, från Pisa-undersökningarna 2000-2011, visar det med skoningslös skärpa: Det är inte den svenska skolan eller de svenska eleverna som är problemet. Anledningen till att svenska skolbarns resultat har störtdykt i Pisa-mätningarna är den ständigt ökande andelen invandrarelever.
Det enkla svaret är att elever från andra länder som inte behärskar svenska, givetvis inte kan göra lika bra ifrån sig som svenska elever. Men det är inte hela förklaringen. Den bistra sanningen, som svenska politiker aldrig kommer att erkänna, är att barn från olika delar av världen har olika förutsättningar när det gäller IQ och andra genetiskt styrda faktorer. Och i min värld är det grymt och elakt att kräva samma resultat av mindre begåvade barn.
En helt ny undersökning från Storbritannien avslöjar nu att skillnader i skolresultat kan kopplas till många genetiska drag hos barnen. Det är inte bara IQ som är ärftligt, utan även motivation, självsäkerhet och flera andra medfödda egenskaper. Den rådande synen har länge varit att barnens prestationer i skolan beror på en blandning av miljön i klassrummet och föräldrarnas engagemang. Svenska skolpolitiker fokuserar mest på miljön i klassrummen, och för att kompensera en del föräldrars bristande engagemang vill de ha läxhjälp i skolan och lovar att varje elev ska få den hjälp han/hon behöver.
Men den nya studien som letts från King’s College i London visar att detta är i stort sett meningslösa insatser – eftersom elevernas akademiska prestationer i väldigt hög grad är ärftliga. För att förstå hur det hänger ihop undersökte forskarna resultaten från 13 306 tvillingar (både enäggs- och tvåäggstvillingar), och noterade deras intelligens, personlighet, effektivitet, välbefinnande, skolmiljö, hälsa och beteendeproblem rapporterade från såväl eleverna själva som deras föräldrar.
Eva Krapohl från King’s College förklarar:
”Vi visste redan att utbildningsprestationer är ärftliga. I den här studien ville vi ta reda på varför det är så. Studien visar att inte bara intelligens är ärftlig – det handlar om en kombination av många egenskaper som i olika hög grad är ärftliga.
Det är viktigt att poängtera att ärftlighet inte betyder att allt är hugget i sten. Det betyder bara att barn skiljer sig i fråga om hur lätt och lustfyllt de har för lärandet och att många av dessa skillnader påverkas av genetik.”
Ett ständigt tillflöde av elever som ligger långt under svenska elevers genetiska förutsättningar, kommer alltså obönhörligen att fortsätta dra ner resultaten i den svenska skolan.
Dessa ovälkomna fakta kommer svenska politiker aldrig att erkänna. Men tabellen här visar svart på vitt att svenska elever inte har blivit särskilt mycket sämre i skolan sedan 2000. De inrikes födda eleverna hade det året en gymnasiebehörighet på 91,1 procent, medan de som var födda utanför EU/Efta-området hade en gymnasiebehörighet på endast 63,8 procent.
Och håll nu i er – resultaten från 2011 är: Inrikes födda elever – 90,2 procent och födda utanför EU/Efta-området ynka 44 procent! Det är en försämring för båda grupperna, men den svenska försämringen är 0,9 procentenheter och invandrargruppens är 19,8!
Detta beror förstås på att de invandrade eleverna numera kommer från länder där de ärftliga egenskaper som behövs för att uppnå goda skolresultat är sämre än våra. Detta kommer Gustav Fridolin aldrig att kunna göra något åt, oavsett vad han hittar på. Om han så anställer en lärare per elev, kommer de flesta av dessa elevers resultat aldrig någonsin att komma i paritet med de svenska. Få av dessa ungdomar har de genetiska förutsättningarna att klara den skolgång vi förväntar oss att våra elever ska klara.
Och hur vänligt är det mot dessa elever att utsätta dem för ständiga jämförelser med barn som har väldigt mycket lättare för att lära? Det är som att låta enbenta tävla i samma sprinttävling som tvåbenta. Svensk invandringspolitik utsätter alltså hundratusentals barn för en lång plågsam skolgång, där de alltid, varje dag, kommer att prestera sämre än sina svenska klasskamrater.
Det är heller inte särskilt schyst mot de svenska eleverna att dra ner tempot i undervisningen för att invandrareleverna ska kunna hänga med. De får därmed inte ut det av sin skolgång som vi i tidigare generationer fick. Att det blir sämre för alla gör möjligen ”antirasisterna” glada, och om Gustav Fridolin tycker att detta är rätt väg att gå ska han åtminstone vara ärlig och erkänna att han vill att den svenska skolan ska vara sämre än tidigare – för att Miljöpartiets marsch mot nationens upplösande och fri invandring till varje pris ska förverkligas.
I MPs partiprogram står: ”Miljöpartiet de gröna har en vision om en värld utan gränser, där alla människor kan flytta, och ingen tvingas fly. Vi tror inte på länders rätt att välja sina invånare, vi tror på människors rätt att välja var de vill bo. Vi ska möta människor med möjligheter, inte murar. Alla ska kunna leva, arbeta och förverkliga sina drömmar där de önskar. Fri rörlighet borde vara en mänsklig rättighet.”
Att miljöpartisterna är galna kommer väl inte som någon överraskning för Dispatch Internationals läsare, men dessa människor sitter nu i regeringen och styr över svenska skolor. Det enda vi kan vara säkra på är att den svenska skolan kommer att vara ännu sämre innan Gustav Fridolin kastas ut från utbildningsdepartementet.